upp ner ner upp ner upp upp ner

Oh thunder in my heart
These razors cutting sharp
And leaves me with an ever bleeding scar

So soft, so suddenly
So that I can not breathe
I'm drawn into a circle painted black

Oh I'm hanging high
Oh won't you let me down
Back where I started at
You know I'm a little lost

And when it hurts the most
I'll push a little more
I'm back where I started at
You know I'm a little lost

Like lightning in my heart
A kiss so burning hot
I'm hanging on a thread that's bound to drop
Lykke Li



Om man läser min blogg måste jag uppfattas som ett bergodalbansschizo.
upp ner ner upp ner upp upp ner går det.
och jag antar att det är vad jag är, just nu.
och om ni skulle tycka det är frustrerande och oförståligt,
lovar jag att jag är den första att ställa mig i protesttåget.
det gör mig tokig.
Sen känner jag mig som 14 när jag citerar hela låttexter,
men ofta beskriver de bättre, och gör det personligt fast på en inte lika djup nivå.
eller? ibland är det lättare att använda någon annans ord.

det här är också ett dilemma för mig. hur personlig vill jag, vågar jag vara såhär öppet?
anledningen till att jag överhuvudtaget är här är för att just skriva. 
det känns bra att formulera sig igen. Så. jag skriver för min skull,
så vi får se vad det blir av det här