ont i hjärtat

Jag vet inte vart jag ska börja, men idag har varit en jobbig dag.
En vän till mina vänner dog. Dog, tänk att ett så litet ord kan innebära så mycket, och även om man borde vara van vid det här laget, kan jag fortfarande knappt förstå hur någon kan tas ifrån oss så fort.

Att se de här killarna, som jag inte trodde kunde annat än driva och skämta, att se in i deras ögon och fast de försöker hålla fasaden uppe så syns det så klart. Att höra min vän som jag verkligen ser upp till, speciellt efter idag, skrika "min vän dog idag" i en het diskussion. och att se honom när vi får höra att den andra killen inte klarade operationen. och sedan när vi fick att det var ett felbesked. Det gjorde riktigt ont i mig.

Det är alltid lika sorligt att något sådant här ska behöva hända för att man ska förstå, börja tänka och uppskatta.