ont i hjärtat

Jag vet inte vart jag ska börja, men idag har varit en jobbig dag.
En vän till mina vänner dog. Dog, tänk att ett så litet ord kan innebära så mycket, och även om man borde vara van vid det här laget, kan jag fortfarande knappt förstå hur någon kan tas ifrån oss så fort.

Att se de här killarna, som jag inte trodde kunde annat än driva och skämta, att se in i deras ögon och fast de försöker hålla fasaden uppe så syns det så klart. Att höra min vän som jag verkligen ser upp till, speciellt efter idag, skrika "min vän dog idag" i en het diskussion. och att se honom när vi får höra att den andra killen inte klarade operationen. och sedan när vi fick att det var ett felbesked. Det gjorde riktigt ont i mig.

Det är alltid lika sorligt att något sådant här ska behöva hända för att man ska förstå, börja tänka och uppskatta.

shopp shopp

Idag var jag och Stajna i storstaden och gjorde lite shoppande. Fast jag lyckades hålla i mina pengar riktigt bra, la bara pengar på lunch! Fast å andra sidan hämtade jag ut mina nya brillor idag, och de va ju inte dirkt gratis... Men äntligen får jag se ordentligt, och vad är inte det värt? Ska egentligen bara ha glajjorna när jag läser och sitter vid datorn osv, men jag gillar de så mycket så de får nog följa med till jobbet imorrn! lägger upp en bild på min nya accessoar alldeles strax...

Nu ska jag alldeles strax iväg till min herre och fira, guh, sex månader. Shit. :)

thailaaand

Min resfeber börjar gå över i förväntan nu! Nu har min reskamrat kommit hem och på torsdag ska vi ses och planera. Fick precis mail från Robin nere i Thailand, om deras planer för resten av resan. Med på listan fanns trekking i djungeln i tre dagar, med elefantridning och bad i vattanfall som alternativ. Sen nämde han en flod i norra thailand man kunde åka på ringer längs med, och stanna på barer och så på vägen. "sen finns det lianer över floden och sånt kul..." Ja det här ska nog bli kul!

Lykke Li

en till låt av Lykke Li som fastnade på en gång, Tongiht. love.

Resfeber

Som jag misstänkte är inte det här med uppdatering min starka sida... Men det har inte blivit så mycket sittandes vid datorn de senaste dagarna. Nu är det full rulle med jobb tills jag åker till thailand. Det sägs ju att det är fult att prata om pengar, men jag måste ha pengar!

Jag får min perioder av milda små ångestattacker nuförtiden. I och med att jag åker till thailand känns det så verkligt. Nu börjar det. Thailand följs av Australien och vem vet sen vart det bär av. Det känns som snart börjar den perioden som jag sedan kommer att sitta och titta tillbaka på, tiden då jag levde livet och ja, vem vet vad. Det är ett himla virrvarr av förväntan, förskräckelse och förrvirring, blandat med lite gjädje, hopp och toppat med min milda ångest! Är detta den omtalande resfebern?

Nej, nu ska jag ta en sak i taget. Thailand nästa, den 8 mars. Ska planera med Emelie i veckan så sen känns det säkert bättre. Men jag kommer sakna de här hemma, gah en månad utan de dagliga alltid lika givande stina-samtalen, och en månad utan min varma christoffer famn... Längtar redan tills jag kommer hem igen :)

Fastnat för en ny låt också Lykke Li - I'm good I'm gone

Kängru-middag för Linda

Välli trevlig middag denna afton. Om fyra dar (!) åker Linda till Australien, och ikväll bar det av till Enköping för en kängrumiddag. Jag gillar Saras påhitt med kängrumiddag istället för avskedsmiddag. Jag var tvungen att köra ett litet snabbt avsked, annars hade jag börjat gråta tror jag.

Men jag är så glad för din skull Linda, och stolt! Du har haft ditt mål i sikte hela tiden, och nu är du på väg. Jag beundrar dig verkligen för det. Men jag kommer sakna dig. vi har alltid så mysigt tillsammans allihopa, och alltid när vi ses blir jag påmind om hur mkt jag saknar er, och vilka bra personer ni är.

Men nej, nu börjar jag bli sentimental igen. Avslutar med den här bilden på Linda, tycker den beskriver henne så bra. Lycklig, stark och bara så jävla bra!

en första gång för allt

Så. Nu finns även jag här.
Är fortfarande lite kritisk till den här idén, men för sjutton, jag gör ett försök.
Mest för att mina vänner lite längre bort, med en extra tanke på mina kära
uppsala/enköpings bor, ska se att jag lever och så vi kan hålla koll på varandra! Dessutom kunde jag inte lämna Hesslan ensam här i bloggvärlden. Kreijan & Hesslan for life.