Så var man hemma igen. Kom inte riktigt hem till det jag trodde, eller önskade. Men idag kunde jag ändå le tack vare allt oväntat stöd, från så väl nära vänner som mer 'närmare' bekanta. Det har verkligen gjort min dag, tack.
If things start splitting at the seams and now,
It's tumbling down.
Hard.
No one's gonna love you more than I do
Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar